Kouglupf och Igelkottens elegans

I veckan läste jag ut "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery. En riktig feel-good bok som jag varmt rekommenderar. I boken mumsar huvudpersonerna på kouglopf samtidigt som de tittar på film. Det är så elegant beskrivet, som mycket annat i den boken, så jag känner att en kouglopf måste jag bara baka. I Jan Hedhs bok "Bröd" hittade jag ett recept på Kouglufs som är ett florsockerpudrat vetebröd med russin och skållad mandel från Alsace.
Det tog över ett dygn innan brödet var klart men att degar skall jäsa länge brukar vara ett säkert tecken på bra smak. Det skulle knådas i 35 minuter totalt och sen jäsa i kylskåpet ett dygn. Brödet bakas ut i rund sockerkaksform och degen träs över hålet så här:


När mitt bröd var klart såg det ut så här:

Inte lika snyggt som Jan Hedhs förstås men ganska OK ändå. Det smakade jättebra, lite åt wienerbrödshållet och påminde om smaken på de wienerbröd min mormor bakade i sin vedeldade ugn när jag var liten.